.

Jag har verkligen världens underbaraste pojkvän.
I söndags så for jag hem till stan igen, hade varit
hos honom ett par dagar. Och sen nu idag igen så
tar han och Nicke bussen från Vännäs in till stan
på förmiddagen, jag går ner till stan och möter upp dom,
vi går runt å strosar ett tag bara, sen går vi hem t mig
efter ett tag, sen efter nå timmar vid middags tid ungefär,
så ska dom fara tillbaks t Vännäs igen båda två.
Då efter allt gullande å hejdå-puss&kram å så, så gick dom.
Och vägen från själva stan/centrum ifrån mig tar ca 30min
att gå. Och då hade vi redan gått den svängen en gång innan
också ju. Och nu gick dom in till stan igen.
Senare nån timme efter så ringer Joakim och frågar, -vad jag gör,
-ute och går sa jag, -okej, -dudå?, -ne väntar på bussen,
-okej, t Vännäs elr?, -ja, -okej, -Vars är du?, -Vars jag är?, jag är vid ålidhemcentrum.
-okej, -dårå?,- Ne men jag är vid ditt hus nu ju, -Va?, -Jaa, och nu är jag påväg
åt ditt håll, är vid den där bron nu.-.....-Men åh hjärtat, du menar inte att du har
gått hela vägen IGEN?,-Jo.

Joakim gick alltså tbx till mig igen, fasst de va tänkt han skulle m niclas t vns osv.
Menmen, va gör man inte för kärleken? :)